Broken Hearts dept
Som Lost & Found ungefär. Då är man tillbaka på ruta ett igen.
En lång rad tragiska omständigheter gör att det blir så, och det är tyävrr sådant som man inte kan påverka. Det är så, när man gärna vill att tillvaron ska vara på ett sätt, men ständigt går efter okänd rörelse.
Resan ut i det okända lär fortsätta, kom så ger vi oss av...
En lång rad tragiska omständigheter gör att det blir så, och det är tyävrr sådant som man inte kan påverka. Det är så, när man gärna vill att tillvaron ska vara på ett sätt, men ständigt går efter okänd rörelse.
Resan ut i det okända lär fortsätta, kom så ger vi oss av...
Självinsikt?
Ja, det är en uppenbart bra förmåga att ha. Liksom den senaste programvaran av konsekvensanalys. Långt ord.
Det har inte skrivits så mycket, det har inte funnits varken tid eller ork till det. En del påpekar fint att det uppdateras sällan, men det blir nog inte bättre än så här. För stunden i alla fall.
Det är liksom märkligt hur en person, och dess beteende påverkar andra personers tillvaro - utan att de kan välja. Det är lite så det känns just nu. Hela tillvaron är verkligen inte i ordning. Det är tråkigt.
Som jag sa till Johnny idag, jag kan nog skriva en hel romanserie om hur man inte ska göra. Att en person kan ha prioriteringarna så helt i fel ordning är något skrämmande, närmare tragiskt. Har man satt barn till världen, så får man gott ta hand om dem också. Det är alltid dem som kommer först, prioritet nummer ett.
Något nytt i allt dunkelt är att jag ska flytta. Inte så långt, tvärs över gatan och lite till. Till en större 2a. Det blir bättre utrymme när man är två, och det behövs. Man kan verkligen känna sig instängd på 29kvm. Den lägenheten tjänade sitt syfte i alla fall, så det är bra. Och dubbel hyra har jag undkommit också. Och som extra bonus så flyttar jag verkligen i 11:e timmen då fastighetsägaren har lite innre praktiska problem med sina göromål.
Linda är en snäll varelse som faktiskt får en att känna sig lite bättre, tack, du är snäll.
"just keep your priorities straight"
Det har inte skrivits så mycket, det har inte funnits varken tid eller ork till det. En del påpekar fint att det uppdateras sällan, men det blir nog inte bättre än så här. För stunden i alla fall.
Det är liksom märkligt hur en person, och dess beteende påverkar andra personers tillvaro - utan att de kan välja. Det är lite så det känns just nu. Hela tillvaron är verkligen inte i ordning. Det är tråkigt.
Som jag sa till Johnny idag, jag kan nog skriva en hel romanserie om hur man inte ska göra. Att en person kan ha prioriteringarna så helt i fel ordning är något skrämmande, närmare tragiskt. Har man satt barn till världen, så får man gott ta hand om dem också. Det är alltid dem som kommer först, prioritet nummer ett.
Något nytt i allt dunkelt är att jag ska flytta. Inte så långt, tvärs över gatan och lite till. Till en större 2a. Det blir bättre utrymme när man är två, och det behövs. Man kan verkligen känna sig instängd på 29kvm. Den lägenheten tjänade sitt syfte i alla fall, så det är bra. Och dubbel hyra har jag undkommit också. Och som extra bonus så flyttar jag verkligen i 11:e timmen då fastighetsägaren har lite innre praktiska problem med sina göromål.
Linda är en snäll varelse som faktiskt får en att känna sig lite bättre, tack, du är snäll.
"just keep your priorities straight"
