Grattis Sverige, enklare former av bedrägeri är nu tillåtet!
I alla fall om man ska tolka domen, efter förlikningen mellan Rimbo Centrum Fastigheter AB och undertecknad.
Bakgrunden till denna relativt långdragna historia är ett hyresförhållande som har upphört. Jag har hyrt en lägenhet av RCF, som efter en tid skriftligen sades upp. Eftersom jag hade nytt boende så räknade jag med dubbel boendekostnad men meddelade att lägenheten fanns disponibel och att jag själv flyttar sista helgen i april.
Dåvarande fastighetsskötare ordnar med uppsägning och visar lägenheten vid ett par tillfällen för olika spekulanter. En av dem nappar, och vill flytta in så fort som möjligt. Vi kommer du överens om att han får flytta in till maj (enligt hyreslagen så blir tillträdet första vardagen i den månad kl 12.00).
Utflyttat och klar, städat dusch, wc och pentry, lämnar jag lägenheten åt sitt öde redan på söndagen. Nycklar ska lämnas enligt ök på fastighetsskötarens kontor. Måndag kommer, och ingen är där (låst & släkt), ingen svarar på telefon, flera telefoner har abonnemanget upphört på osv. Tisdag lika så. Men. Med alla nycklar i lägenhten utom en, och med vetskap om att RCF har egna reservnycklar, så ansåg jag att de får kontakta mig. De har ju mitt nummer.
Tiden går och i slutet av maj går jag förbi deras kontor i centrum och märker att det är olåst, men ingen där. Efter en stunds jagande på olika nummer så svarar en tjej som säger att ingen är där men att jag ska lämna nyckeln under ett tangentbort inne i lokalen. På frågan om kvittens får jag inget svar.
Dagen efter dimper en faktura från RCF ner i brevlådan. 9995 + moms vill man ha för en lång rad olika kostnader, huvudpunkten är flyttstädning om 16 timmar á 350 kr. Jag ringer först och frågar vad de håller på med, och svaret jag får är att de har gjort mig en tjänst genom att få flytta tidigare (och därmed hjälp mig ekonomiskt) och nu var det mitt fel att jag inte hade städat. Dealen var en helt annan, med en fastighetsskötare som olyckligtvis hade slutat i samma veva.
Brevväxlingen fortsätter: inkassokrav, KFM och slutligen tingsrätten.
Idag hade vi ett sk "muntlig förberedelse", dvs medlingssamanträde där tingsrätten försöker få parterna att komma överens om ett lämpligt belopp för att kvitta fordran.
Tingsrätten börjar med att gå igenom båda parters skriftliga händelseförlopp, och kompletterar med förtydlignaden från båda parter. Undertecknad har redan vid första skrivelsen till tingsrätten lämnat en klart solid och tung skrivelse som knappast kan kompletteras på fler sätt. RCF hade däremot stora problem att förklara händelse förloppet i hur kostnaderna uppstod. Vem som hade gjort vadf och varför, vem som fick bestämma och inte, och vem som hade mantad att göra vad osv. Inte ens kompletta vittnes uppgifter kunde man lämna. Men det gick ju bra att tillskriva vittnena på RCFs bolagsadress. RCF hävdade att man gjort undertecknad en tjänst genom att låta mig flytta tidigare och därmed hjälp mig ekonomiskt, och nu var det ju mitt fel att jag inte hade bla städat. Vidare så hävdar man att det finns minst fem heltidsarbetande personer i fastigheten. En (1) fastighetschef, En (1) husmor och tre (3) fastighetsskötare. Sanningen är tyvärr bara en. En fastighetschef. Och dessutom kan endast tre mycket flyktigt namnges.
Efter lite över en timmes händelsebeskrivning, så kallar tingsrätten till åtta (8) minters paus. Därefter fortsätter man med att inleda en medlning. Jag får en längre paus och RCF sitter ensam och yrkar sina krav. Efter en tjugo minuter kallas jag in ensam.
Tingsmanen som samlat uppgifter från båda parter inleder med "Ja, jag kan efter mina beräkningar anse att du ska betala 3000 kronor". Detta grundar han på att jag har angett som referens att en städfirma skulle ta 1800-2000 kronor för en komplett flyttstädning av 29 kvm, samt en veckas hyresförlust då man utförde dessa "akuta" arbeten.
Jag replikerar: "Jag är av den åsikten att jag ska inte betala något alls, då jag inte har gjort något fel". Tingsmannen surnar till lite och påpekar att 3000 kronor är ju inget, det skulle vid en rättegång inte ens räcka till vittnesersättningar för alla vittnen som kallas.
Men vem bryr sig? det är inte fråga om pengar, det är en moralisk fråga. Om rätt och fel. Det är inte, i alla fall i min värld, rätt att skicka bluffakturor med klart tilltagna priser. Det är fel, fel och fel!
Jag inleder det hela med att klargöra "hade RCF skickat en faktura med valfri text på säg 1500 kronor, så hade jag inte brytt mig. jag hade betalat, och varit sur en tid framöver men då hade vi inte varit här. Nu har man tagit i så man skiter ner sig fullständigt, och vill ha 12500 + ränta och avgifter för något som inte ens kan vidimeras att det per facto har hänt".
Tingsmanen surnar till lite igen och hotar med att om det går till rättegång så kan ju RCFs påstådda advokat korsförhöra något säkert vittne tills han blir alldeles yr, och då kanske det undergräver hela fallet till min nackdel. Tingsmanen vidhåller att 3000 kronor är ett bra bud för mig att ge.
Jag replikerar "tänk dig att du går till statoil. du köper en kopp kaffe. du får en halv kopp i handen. när du kommer hem får du en faktura på tre koppar, och efter en tid sitter du här och blir intalad att du ska betala för 1½ kopp för att få problemet ur världen". Hur kan man förbise rätt, hyrslagstifitningen och dessutom legitimera bedrägeri på samma gång?
Min jämförelse fortsätter. Lokalen vi sitter i är i storlek något mindre än min lägenhet, och jag ber tingsmanen och notarien att se sig omkring på sin arbetsplats. Kan du rimligt anse att det är korrekt av någon att lägga ner 16 timmars städning på den här ytan? Tingsmanen tjatar vidare om att det är ingen debatt, och jag måste bestämma ett belopp som jag kan tänka mig att gå med på. Jag säger då först att en veckas hyresförlust kan jag kanske tänka mig att gå med på. Dvs 850 + moms, totalt 1100 kronor.
Tingsmanen anser att det är för lågt och drar hela harrangen om rättegång, risk, tid & pengar osv.. Jag svarar igen: "det handlar inte om pengar. Jag kan lägga 100 000 kronor på det bara för att.", "det är en fråga om rätt eller fel - inte om pengar, och det är också en fråga vad den här domen skickar för signaler till samhället om vad som rätt och fel. Jag kan inte se att det här ska vinna någon grund för att rättfärdiga bedrägeri".
Tingsmanen drar en lång suck och frågar något likande efter mitt slutgiltiga svar. Jag svarar att nu har jag ändrat mig, jag känner faktiskt att det skulle vara skönt att få det här överstökat för 150 kronor, men jag ser faktiskt fram emot en rättegång.
Jag blir nu utslängd, och RCF kallas in. Det går två minuter och jag kallas in igen; dom har fallit. Jag skall till RCF betala 150 kronor senast den 30 december 2009.
Vad har vi nu lärt oss av det här? Jo, att även i rättsalarna förbiser man svensk lagstiftning till förmån för att snabbt och billigt klara av obekväma tvistemål. Tvistemål som inte ens borde vara där. Vi har också, trotts det ringa beloppet, fått klart för oss att bedrägeri är numera att anse som legetimt. Om inte annat kan man anse att ocker är det.
Vart har alla människor med den där höga moralen tagit vägen...??
Bakgrunden till denna relativt långdragna historia är ett hyresförhållande som har upphört. Jag har hyrt en lägenhet av RCF, som efter en tid skriftligen sades upp. Eftersom jag hade nytt boende så räknade jag med dubbel boendekostnad men meddelade att lägenheten fanns disponibel och att jag själv flyttar sista helgen i april.
Dåvarande fastighetsskötare ordnar med uppsägning och visar lägenheten vid ett par tillfällen för olika spekulanter. En av dem nappar, och vill flytta in så fort som möjligt. Vi kommer du överens om att han får flytta in till maj (enligt hyreslagen så blir tillträdet första vardagen i den månad kl 12.00).
Utflyttat och klar, städat dusch, wc och pentry, lämnar jag lägenheten åt sitt öde redan på söndagen. Nycklar ska lämnas enligt ök på fastighetsskötarens kontor. Måndag kommer, och ingen är där (låst & släkt), ingen svarar på telefon, flera telefoner har abonnemanget upphört på osv. Tisdag lika så. Men. Med alla nycklar i lägenhten utom en, och med vetskap om att RCF har egna reservnycklar, så ansåg jag att de får kontakta mig. De har ju mitt nummer.
Tiden går och i slutet av maj går jag förbi deras kontor i centrum och märker att det är olåst, men ingen där. Efter en stunds jagande på olika nummer så svarar en tjej som säger att ingen är där men att jag ska lämna nyckeln under ett tangentbort inne i lokalen. På frågan om kvittens får jag inget svar.
Dagen efter dimper en faktura från RCF ner i brevlådan. 9995 + moms vill man ha för en lång rad olika kostnader, huvudpunkten är flyttstädning om 16 timmar á 350 kr. Jag ringer först och frågar vad de håller på med, och svaret jag får är att de har gjort mig en tjänst genom att få flytta tidigare (och därmed hjälp mig ekonomiskt) och nu var det mitt fel att jag inte hade städat. Dealen var en helt annan, med en fastighetsskötare som olyckligtvis hade slutat i samma veva.
Brevväxlingen fortsätter: inkassokrav, KFM och slutligen tingsrätten.
Idag hade vi ett sk "muntlig förberedelse", dvs medlingssamanträde där tingsrätten försöker få parterna att komma överens om ett lämpligt belopp för att kvitta fordran.
Tingsrätten börjar med att gå igenom båda parters skriftliga händelseförlopp, och kompletterar med förtydlignaden från båda parter. Undertecknad har redan vid första skrivelsen till tingsrätten lämnat en klart solid och tung skrivelse som knappast kan kompletteras på fler sätt. RCF hade däremot stora problem att förklara händelse förloppet i hur kostnaderna uppstod. Vem som hade gjort vadf och varför, vem som fick bestämma och inte, och vem som hade mantad att göra vad osv. Inte ens kompletta vittnes uppgifter kunde man lämna. Men det gick ju bra att tillskriva vittnena på RCFs bolagsadress. RCF hävdade att man gjort undertecknad en tjänst genom att låta mig flytta tidigare och därmed hjälp mig ekonomiskt, och nu var det ju mitt fel att jag inte hade bla städat. Vidare så hävdar man att det finns minst fem heltidsarbetande personer i fastigheten. En (1) fastighetschef, En (1) husmor och tre (3) fastighetsskötare. Sanningen är tyvärr bara en. En fastighetschef. Och dessutom kan endast tre mycket flyktigt namnges.
Efter lite över en timmes händelsebeskrivning, så kallar tingsrätten till åtta (8) minters paus. Därefter fortsätter man med att inleda en medlning. Jag får en längre paus och RCF sitter ensam och yrkar sina krav. Efter en tjugo minuter kallas jag in ensam.
Tingsmanen som samlat uppgifter från båda parter inleder med "Ja, jag kan efter mina beräkningar anse att du ska betala 3000 kronor". Detta grundar han på att jag har angett som referens att en städfirma skulle ta 1800-2000 kronor för en komplett flyttstädning av 29 kvm, samt en veckas hyresförlust då man utförde dessa "akuta" arbeten.
Jag replikerar: "Jag är av den åsikten att jag ska inte betala något alls, då jag inte har gjort något fel". Tingsmannen surnar till lite och påpekar att 3000 kronor är ju inget, det skulle vid en rättegång inte ens räcka till vittnesersättningar för alla vittnen som kallas.
Men vem bryr sig? det är inte fråga om pengar, det är en moralisk fråga. Om rätt och fel. Det är inte, i alla fall i min värld, rätt att skicka bluffakturor med klart tilltagna priser. Det är fel, fel och fel!
Jag inleder det hela med att klargöra "hade RCF skickat en faktura med valfri text på säg 1500 kronor, så hade jag inte brytt mig. jag hade betalat, och varit sur en tid framöver men då hade vi inte varit här. Nu har man tagit i så man skiter ner sig fullständigt, och vill ha 12500 + ränta och avgifter för något som inte ens kan vidimeras att det per facto har hänt".
Tingsmanen surnar till lite igen och hotar med att om det går till rättegång så kan ju RCFs påstådda advokat korsförhöra något säkert vittne tills han blir alldeles yr, och då kanske det undergräver hela fallet till min nackdel. Tingsmanen vidhåller att 3000 kronor är ett bra bud för mig att ge.
Jag replikerar "tänk dig att du går till statoil. du köper en kopp kaffe. du får en halv kopp i handen. när du kommer hem får du en faktura på tre koppar, och efter en tid sitter du här och blir intalad att du ska betala för 1½ kopp för att få problemet ur världen". Hur kan man förbise rätt, hyrslagstifitningen och dessutom legitimera bedrägeri på samma gång?
Min jämförelse fortsätter. Lokalen vi sitter i är i storlek något mindre än min lägenhet, och jag ber tingsmanen och notarien att se sig omkring på sin arbetsplats. Kan du rimligt anse att det är korrekt av någon att lägga ner 16 timmars städning på den här ytan? Tingsmanen tjatar vidare om att det är ingen debatt, och jag måste bestämma ett belopp som jag kan tänka mig att gå med på. Jag säger då först att en veckas hyresförlust kan jag kanske tänka mig att gå med på. Dvs 850 + moms, totalt 1100 kronor.
Tingsmanen anser att det är för lågt och drar hela harrangen om rättegång, risk, tid & pengar osv.. Jag svarar igen: "det handlar inte om pengar. Jag kan lägga 100 000 kronor på det bara för att.", "det är en fråga om rätt eller fel - inte om pengar, och det är också en fråga vad den här domen skickar för signaler till samhället om vad som rätt och fel. Jag kan inte se att det här ska vinna någon grund för att rättfärdiga bedrägeri".
Tingsmanen drar en lång suck och frågar något likande efter mitt slutgiltiga svar. Jag svarar att nu har jag ändrat mig, jag känner faktiskt att det skulle vara skönt att få det här överstökat för 150 kronor, men jag ser faktiskt fram emot en rättegång.
Jag blir nu utslängd, och RCF kallas in. Det går två minuter och jag kallas in igen; dom har fallit. Jag skall till RCF betala 150 kronor senast den 30 december 2009.
Vad har vi nu lärt oss av det här? Jo, att även i rättsalarna förbiser man svensk lagstiftning till förmån för att snabbt och billigt klara av obekväma tvistemål. Tvistemål som inte ens borde vara där. Vi har också, trotts det ringa beloppet, fått klart för oss att bedrägeri är numera att anse som legetimt. Om inte annat kan man anse att ocker är det.
Vart har alla människor med den där höga moralen tagit vägen...??
