Grattis Sverige, enklare former av bedrägeri är nu tillåtet!

I alla fall om man ska tolka domen, efter förlikningen mellan Rimbo Centrum Fastigheter AB och undertecknad.

Bakgrunden till denna relativt långdragna historia är ett hyresförhållande som har upphört. Jag har hyrt en lägenhet av RCF, som efter en tid skriftligen sades upp. Eftersom jag hade nytt boende så räknade jag med dubbel boendekostnad men meddelade att lägenheten fanns disponibel och att jag själv flyttar sista helgen i april.
Dåvarande fastighetsskötare ordnar med uppsägning och visar lägenheten vid ett par tillfällen för olika spekulanter. En av dem nappar, och vill flytta in så fort som möjligt. Vi kommer du överens om att han får flytta in till maj (enligt hyreslagen så blir tillträdet första vardagen i den månad kl 12.00).

Utflyttat och klar, städat dusch, wc och pentry, lämnar jag lägenheten åt sitt öde redan på söndagen. Nycklar ska lämnas enligt ök på fastighetsskötarens kontor. Måndag kommer, och ingen är där (låst & släkt), ingen svarar på telefon, flera telefoner har abonnemanget upphört på osv. Tisdag lika så. Men. Med alla nycklar i lägenhten utom en, och med vetskap om att RCF har egna reservnycklar, så ansåg jag att de får kontakta mig. De har ju mitt nummer.

Tiden går och i slutet av maj går jag förbi deras kontor i centrum och märker att det är olåst, men ingen där. Efter en stunds jagande på olika nummer så svarar en tjej som säger att ingen är där men att jag ska lämna nyckeln under ett tangentbort inne i lokalen. På frågan om kvittens får jag inget svar.

Dagen efter dimper en faktura från RCF ner i brevlådan. 9995 + moms vill man ha för en lång rad olika kostnader, huvudpunkten är flyttstädning om 16 timmar á 350 kr. Jag ringer först och frågar vad de håller på med, och svaret jag får är att de har gjort mig en tjänst genom att få flytta tidigare (och därmed hjälp mig ekonomiskt) och nu var det mitt fel att jag inte hade städat. Dealen var en helt annan, med en fastighetsskötare som olyckligtvis hade slutat i samma veva.

Brevväxlingen fortsätter: inkassokrav, KFM och slutligen tingsrätten.

Idag hade vi ett sk "muntlig förberedelse", dvs medlingssamanträde där tingsrätten försöker få parterna att komma överens om ett lämpligt belopp för att kvitta fordran.

Tingsrätten börjar med att gå igenom båda parters skriftliga händelseförlopp, och kompletterar med förtydlignaden från båda parter. Undertecknad har redan vid första skrivelsen till tingsrätten lämnat en klart solid och tung skrivelse som knappast kan kompletteras på fler sätt. RCF hade däremot stora problem att förklara händelse förloppet i hur kostnaderna uppstod. Vem som hade gjort vadf och varför, vem som fick bestämma och inte, och vem som hade mantad att göra vad osv. Inte ens kompletta vittnes uppgifter kunde man lämna. Men det gick ju bra att tillskriva vittnena på RCFs bolagsadress. RCF hävdade att man gjort undertecknad en tjänst genom att låta mig flytta tidigare och därmed hjälp mig ekonomiskt, och nu var det ju mitt fel att jag inte hade bla städat. Vidare så hävdar man att det finns minst fem heltidsarbetande personer i fastigheten. En (1) fastighetschef, En (1) husmor och tre (3) fastighetsskötare. Sanningen är tyvärr bara en. En fastighetschef. Och dessutom kan endast tre mycket flyktigt namnges.

Efter lite över en timmes händelsebeskrivning, så kallar tingsrätten till åtta (8) minters paus. Därefter fortsätter man med att inleda en medlning. Jag får en längre paus och RCF sitter ensam och yrkar sina krav. Efter en tjugo minuter kallas jag in ensam.
Tingsmanen som samlat uppgifter från båda parter inleder med "Ja, jag kan efter mina beräkningar anse att du ska betala 3000 kronor". Detta grundar han på att jag har angett som referens att en städfirma skulle ta 1800-2000 kronor för en komplett flyttstädning av 29 kvm, samt en veckas hyresförlust då man utförde dessa "akuta" arbeten.
Jag replikerar: "Jag är av den åsikten att jag ska inte betala något alls, då jag inte har gjort något fel". Tingsmannen surnar till lite och påpekar att 3000 kronor är ju inget, det skulle vid en rättegång inte ens räcka till vittnesersättningar för alla vittnen som kallas.
Men vem bryr sig? det är inte fråga om pengar, det är en moralisk fråga. Om rätt och fel. Det är inte, i alla fall i min värld, rätt att skicka bluffakturor med klart tilltagna priser. Det är fel, fel och fel!

Jag inleder det hela med att klargöra "hade RCF skickat en faktura med valfri text på säg 1500 kronor, så hade jag inte brytt mig. jag hade betalat, och varit sur en tid framöver men då hade vi inte varit här. Nu har man tagit i så man skiter ner sig fullständigt, och vill ha 12500 + ränta och avgifter för något som inte ens kan vidimeras att det per facto har hänt".
Tingsmanen surnar till lite igen och hotar med att om det går till rättegång så kan ju RCFs påstådda advokat korsförhöra något säkert vittne tills han blir alldeles yr, och då kanske det undergräver hela fallet till min nackdel. Tingsmanen vidhåller att 3000 kronor är ett bra bud för mig att ge.
Jag replikerar "tänk dig att du går till statoil. du köper en kopp kaffe. du får en halv kopp i handen. när du kommer hem får du en faktura på tre koppar, och efter en tid sitter du här och blir intalad att du ska betala för 1½ kopp för att få problemet ur världen". Hur kan man förbise rätt, hyrslagstifitningen och dessutom legitimera bedrägeri på samma gång?

Min jämförelse fortsätter. Lokalen vi sitter i är i storlek något mindre än min lägenhet, och jag ber tingsmanen och notarien att se sig omkring på sin arbetsplats. Kan du rimligt anse att det är korrekt av någon att lägga ner 16 timmars städning på den här ytan? Tingsmanen tjatar vidare om att det är ingen debatt, och jag måste bestämma ett belopp som jag kan tänka mig att gå med på. Jag säger då först att en veckas hyresförlust kan jag kanske tänka mig att gå med på. Dvs 850 + moms, totalt 1100 kronor.
Tingsmanen anser att det är för lågt och drar hela harrangen om rättegång, risk, tid & pengar osv.. Jag svarar igen: "det handlar inte om pengar. Jag kan lägga 100 000 kronor på det bara för att.", "det är en fråga om rätt eller fel - inte om pengar, och det är också en fråga vad den här domen skickar för signaler till samhället om vad som rätt och fel. Jag kan inte se att det här ska vinna någon grund för att rättfärdiga bedrägeri".
Tingsmanen drar en lång suck och frågar något likande efter mitt slutgiltiga svar. Jag svarar att nu har jag ändrat mig, jag känner faktiskt att det skulle vara skönt att få det här överstökat för 150 kronor, men jag ser faktiskt fram emot en rättegång.

Jag blir nu utslängd, och RCF kallas in. Det går två minuter och jag kallas in igen; dom har fallit. Jag skall till RCF betala 150 kronor senast den 30 december 2009.


Vad har vi nu lärt oss av det här? Jo, att även i rättsalarna förbiser man svensk lagstiftning till förmån för att snabbt och billigt klara av obekväma tvistemål. Tvistemål som inte ens borde vara där. Vi har också, trotts det ringa beloppet, fått klart för oss att bedrägeri är numera att anse som legetimt. Om inte annat kan man anse att ocker är det.

Vart har alla människor med den där höga moralen tagit vägen...??

Min dag...

Så här långt så har hittat ett bra cittat gällande äktenskap:
"äktenskap är som ett avsnitt av "alla älskar raymond", fast det är inte över på 22 minuter och dessutom är det inte uppgjorda repliker som är roliga"

Bit i den så länge =)

Grattis Stoffe!

Jag fick...

...genom ett samtal idag fick jag en kraftig pik som löd "när ska du läsa en intressant artikel skriven Kitty igen?". Ja, vad kan den piken ha gått ut på? Jo, det bloggas för lite. Och ja, det är sant. Men å andra sidan är inte herrn bättre själv. Han den där, som på pappret gärna vill bo i mörkaste småland, men är en sån inbiten 08:a att han både jobbar och "bor" i stockholm igen. Flyttlasset går väl vilken dag som helst antar jag, till ett av de finare kvarteren i förortens kanske mest musikhistoriska områden. Nej, det är inte skebokvarnsvägen men inte så långt ifrån...

Annars finns det väl egentligen så mycket att avslöja. Eller jo det finns det säkert, men det det är i alla fall inte just nu så rumsrent att jag vill skriva nåt.

Det kommer senare!



Nu har jag...

...lyckats hitta en artikel av Kitty igen. Även denna gång som gästskribent i Expressen.
Hon lyckas väldigt bra med att hitta verklighetsnära ämnen att skriva om. Det gillar jag, även om jag inte riktigt förstod poängen med Big Brother (jo, man blir en färdigpacketerad b-kändis som får göra gigg åt brinkenstjerna).

I alla fall, hon skriver om en vännina som har träffat en kille. Och så långt var väl allt fridens. Till en början så antog hon bara att vänninans frånvaro var för nyförälskelsen. Ja, alla blir ju lite frånvarande när man är så där sött nykär. En härlig känsla i sig. Men tiden gick och frånvaron fortsatte så fattade Kitty starka misstankar om att det inte var rätt. Det handlade just precis om den här killens kontrollbehov, länkat med en stor portion svartsjuka.
Det fanns en löjligt lång lista i hennes artikel, som bland annat specade upp vad hennes vännina inte fick göra. Ett axplock ur detta: inte ha högre klackar än 5 cm, inte äta glass, godisklubba ute utan killens närvaro, inte klä sig i tajta kläder, umgås med vänninor endast i deras bostad osv osv.

Snacka om sjukt! Att det finns sådana killar/män/grabbar förvånar mig, och faktiskt mest att tjejen står ut och stannar kvar. Oftast i någon stor självförnekelse om att man kan förändra något. Jag citterar "dr house": people don't change, things may change. Tyvärr tjejer, det är sant. Och jag vill minnas att Kitty faktiskt understryker det ganska bra.

Tills en annan gång, må bäst och respektera varandra! Tänk på att ett förhållande bygger på respekt, tillit och förmågan att fungera som två. Bryts något av dessa så kan man faktiskt packa väskan och gå.

Varför är det ingen mediabevakning?

Svaret borde vara enkelt. Det finns inget mediavärde i det här. Varken jag, du eller någon annan har varit med i någon b-produktion på TV, dokusåpa eller liknande.

Jag förstår din poäng. Det är bra.

Som övrig upplysning så vet faktiskt unge herrn att man får inte lämna bilen på motorvägen. Varken om man åker pappas gamla pimpade volvokombi med taklucka eller bärgningsbil. Oavsett vad nöden kräver.

Stå du för fotbollen, så står jag för motorsporten. Det är oförhandlingsbart.

Jag replikerar:

Jag låter mig smått gissandes anta att du har rehabiliterat dig som person, och är klart mogen för att möta verkligheten.
Jag börjar faktiskt tro att du har blivit, vuxen, tråkig och principfast utan att ens veta om det. Börja med att luta dig tillbaka, öppna minnesbanken från säg en sån där 5 år sedan, svart van, mitt-i-natten, sebbe mycket liten.. humm, kan det ha varit streetrace vi var på ett antal tillfällen? Nääe, det måste vara en illusion!

Jag måste nog säga att jag är av den uppfattningen att det tillhör att man minst uppfostras, som stockholmare, med skrönan, legenden och det typiskt motorstarka stockolms fenomentet Stockholm Open. Något som alltid kommer att köras på gata, och har så gjorts sedan tidigt 80-tal. Jag växte upp med det, Jonny, Denny och i stort sett var motorintresserad kis har växt upp med det.

Vi var på Stockholm Open på fredagskvällen, ja. Och som alla andra sexåringar ute med sina föräldrar (tex var Denny med familj ute) så somnade sebbe i varm bil före midnatt. Han var i full gång på lördagsmorgonen redan vid 9-tiden, och hade gjort frukost till mig. Två ostmackor och te-vatten. Det är riktigt rart om något! Beträffande det mycket uppriktiga och ärliga "olagliga", står joppe för. Vi ansåg att det är lika bra att man vet hur det ligger till på lagens gråa sida. Och som komplement till det så var vi också på Görla Raceway i söndags kväll och såg den lagliga upplagan.

Men.

Jag kan klart hålla med dig om att tvätta, städa, diska och storhandla är sjukt tråkiga saker. Och för att inte förglöma - att bli väckt mitt i natten av någon som blöder näsblod, har gjort i sängen, eller bara känner för att vakna.

Så om du, som nybliven fotbollsfantast (jag kan klart minnas en stolt djurgårdare in i själen för en tid sedan), så får du mycket gärna fostra i kunnande om fotboll och dess accesoarer. Med det menas att det är du som åker på fotbollsläger, land o rike runt på turné. Så tar jag hand om ett eventuellt motorintresse med öppna armar.

Ps. du borde å andra sidan klart veta att man kan inte väcka mig mitt i natten och tro att man kommer någon vart .ds

Ha nu en mycket bra vecka, och så hoppas vi att lill-bärgarn sköter sig i skolan. Annars blir det ingen fyrhjuling. Fotbollar skiter jag i :P

Semester, vad är det?

Semester. Vad är det egentligen? Jag har inget bra svar på den, mer än att man borde vara långt borta, koppla av och bara njuta av lugnet!
Sebbe har fyllt år, i tisdags, fullt ös från morgon till sena kvällen med barn och mera barn. Fler barnkalas det här året blir det inte, och nästa år kanske man ska hyra någon lokal och full catering eller nåt. Många barn = Mycket att städa + Mycket att hålla koll på. Så illa var det inte, får man ju erkänna, men nästan =)

Tänk att man nästan fick ha fel. HURRA! Äntligen går saker åt helt rätt håll. Visst är det betydligt lättare att få både hjälp och gehör om man tar bort acceleratorn till problemet? Man är ju aldrig helt oskyldig till sina problem, men tar man bort ett element så slocknar brasan. Enkelt.

Många planer har man i rullning som vanligt, rastlösheten visar sina tydliga tecken när man har varit hemma i några dagar. Så nu återstår bara att se vad det blir av allt..

Tills nästa gång; händerna på täcket!

..tjing tjong

Har du någonsin funderat...

över hur det kan komma sig att första tanken alltid är den rätta i slutet? Likt en deja vu, aha eller vad-var-det-jag-sa upplevelse. Ibland så hatar jag att behöva klämma ur mig din där kommentaren, jag liksom avskyr att behöva ha rätt, kunna räkna ut och förutse vad som kommer att hända. Tänk om man bara, för en gångs skull, skulle kunna få ha fel och verkligen ha riktigt fel.
Nu är förvisso inte sista sidan skriven än, men jag blir allt mer tveksam till att jag faktiskt kan få ha fel. Jag hoppas ändå lite i hemlighet att jag får ta mig äran att ha fel. Vi får se helt enkelt.

Ja, huset är i alla fall sålt. Det är riktigt skönt att kunna lägga det bakom sig, att kunna gå vidare och kanske börja på något nytt. Nu känns det som att det finns en del sanering kvar trotts allt, och lika mycket som jag avskyr att ha rätt, avskyr jag att behöva ta fram min riktigt erlaka sida, som faktiskt riktigt sällan kommer fram. Det är en sida som jag sällan visar upp, för att mitt tålamod fångar upp rätt mycket.

Och som en liten påminnelse, så kan det vara värt igen att slå upp det svenska, svåra, ordet konsekvensanalys.


VERITÃS

Sanning på latin. Ja, det är den som alltid till slut segrar. Även om det kan ta ett tag.

Nåväl, det har ju faktiskt hänt en del sedan midsommar. Huset är äntligen sålt. Förutom själva hanteringen så är banden, kopplingarna och allt annat därtill BORTA. Äntligen kan man gå vidare, det är faktiskt som om man har bytt den där 30 kubikaren mot en vanlig standard 125 liters grön-kärl (soptunna på svenska).

Nu börjar det sakta bli möjligt att gå vidare, fast jag är helt övertygad om att det tar lång tid innan tillvaron helt läker och respekteras. En nära vän till mig anser att det är nu nät-dejtande ska gå in på högvarv, men nej jag är inte intresserad. Och motiveringen är som tidigare (läs tidigare inlägg), och kommer sannolikt inte att ändras om man inte råkar bli charmad med rätt förutsättningar, och det vore väl som att drömma?.
Och då bara för att statuera exemplet som jag skrev om dejting och knäppa tokar runt 30, så ja det stämmer. När man på sin dejting sida skriver "Jag har inga barn, men du får gärna ha OCH ska vilja ha fler för JAG ska ha barn. Är det inte intressant så kan du sluta läsa nu".

Well, uppriktigt sagt: 1 (en) pluspoäng för ärligheten (!!!) och 1 (en) poäng till mig för att jag hade rätt; människor är komplicerade varelser.

Händerna på täcket, och gär inget som jag inte skulle göra!

//stoffe

Dom Sävliga i Mellanmjölkens Land

Glad midsommar! Grattis Grattis!

Jag lyckades hitta en plats med fint väder, trevlig sällskap och han få i mig både potatis och sill i lagom mängder. Helt nyktert också. Egentligen så tycker jag att dessa förbannade skithelger är något som i det hårdaste förutsätts att man så där lite pluttinuttigt med någon att dela denna fantastiska helg med. Grattis till er som faktiskt hade det, ta väl vara på den!

Midsommar bestod av lite bärgninar på förmiddagen, lugnt hela eftermiddagen fram till kvällen och sedan var det full fart fram till 4 då man kom hem, och somnade ovaggad. Sista jobbet vart ute på yxlan, en Impala som hade backat över en dikestrumma i någon form av ren klantighet och stress över att hinna med sista 2 färjan hem. Som tur var så fick vi till det och kunde åka hem med en snällt väntande färja. Annars får man otrevlig nog vänta tills 4.

I övrigt så har det faktiskt varit full fart hela helgen, i torsdags så var det förvånansvärt lugnt, men mycket trafik.

Och så har vi ett par kort konstateranden (saxade från helgen):
"katolska kyrkan är grundare till det vi i mordern tid kallar för maffia"
"araberna var en civilisation före någon kom på idén om koranen"
"katolska kyrkan lade grunden till vårt morderna samhälle"
"den med karaktär ser sanningen, den sävlige litar på magkänslan"
"kvinnor kostar pengar, oavsett vad du än säger"
"vänta lite, så du säger alltså av allt det där att ett gäng fulla ungdomar slog sönder din bil, korrekt?"
"alla tomtarna är inte hemma där va?"
"det verkar lite rörigt där, det är nog bäst om du håller koll"
"jag vill ha två french hotdog, och så ditt telefonnummer"

Näe, nu ska här sovas!

Vi mot världen...

Denna dag går högst troligt till historien och lär bli ett skolexempel på "vad var det jag sa"... nästan som jantelagens bränsle.
Först ett mycket bra och rogivande besked, en bra lunch, några trevliga samtal. Och sen. Lagom till eftermiddagen så kom den där förbannade 30 fots containern och landade stadigt på mig. Som om man inte redan hade tillräckligt att ta hand om redan som det är? Och nej, det var åter igen ingen skönlitterär läsning...
Känslan är lite som; oj, kolla en energisk idiot, honom slänger vi lite skit på.

Tur för världen att bruken som man kan skrika lite i finns, otur för världen att mitt långa tålamod faktiskt kan ta slut, och då slutar den inte snällt, logiskt eller rättvist. Tur för mig att burken finns, otur för mig att jag måste göra saker jag egentligen inte vill.

Nu blir det pulp ficton eller resovir dogs... för att försöka bli lite distraherad...

Kickar

Snart är det fredag, säkert väldigt snart.
Pratade med bonden tidigare idag, han skulle visst köra några stundeter i morgon.. vi kom fram till den perfekta lösningen för dagen; hans fru fick köra, och så kunde vi först vara flakvärdar, för att senare bli bordsvärdar och till sist bli sängvärdar. Till saken är att flaket skulle fyllas av tjejer ;)

wow, vilken fantasi!

nu tror jag inte att hans fru skulle gå med på det, men i alla fall...

...och så ett lite udda, något tolkningsfritt, inlägg från en tjejkompis "allt som tjejer tar i blir bara problem, det är därför jag kanppt har några tjejkompisar" ... "allt ska vara så komplicerat"

Ha en tuff natt, för det ska inte ha!

UNICORN

I found it, I lost it, and still I search for it.


Grattis Sverige!

Ja det är väl dags att skriva en rad eller två. Det här väl inte hänt så mycket sen soffan kom på plats. Nja, den är inte vecker eller heminredningskorrekt, men faktiskt blå och fullt funktionsduglig. Jo föresten, en matchande sofflampa eller vad nu såna saker kallas som man har lite dekorativt bredvid soffan har inhandlats på ikea uppsala....

Nationaldag och Custom Bike Show på samma dag, och säkert nåt om fotboll har jag hört i förbifarten. Inte illa för en lördag. Heja Sverige!

I alla fall, jag råkade här om dagen köpa pappersupplagan av Expressen i veckan (ja, man får ju tänka på att Holmens ska överleva också...) och till skillnad från nätet så finns det en salig blanding av lite dolda krönikörer som skriver om allt mellan himmel och jord. Denna gång var det Kitty (ni vet hon från big brother 2002) som hade författat en kvarts sida om dejting och vilka hinder som hon uppfattade i sitt eget dejtande. Jag kan förvisso faktiskt helt hålla med om att ålder är endast är en siffra, och som om det skulle vara det största hindret? Nja.. inte riktigt. Personlighet och karaktär är något som mer avgör.
Hon upplevde det som att om den presumtiva dejten ansåg sig för kort (för tydligen ska klyschan säga att män ska vara längre än kvinnor), eller för ung (klyschan fortsätter: män ska vara något/några år äldre) så backade dejten ur. Nåväl. må vara sant eller ej, men det är inte riktigt det sötrsta problemet.
Den värsta biten ligger i den undermedvetna, stressdejtande, som drabbar män och kvinnor, kanske mest kvinnor, som plötsligt vaknar upp en morgon och inser att 30 sträcket är passerat. Och nu jävlar är det bråttom att hitta någon att göra allt det där som alla har tjatat om sen man var 25. Nämligen att bilda familj, slå sig ner, villa, karriär, vovve, bil, båt, fler barn, sommarstuga, husvagn, krocket-set, åk-gräsklippare, bröllop och hela paketet där till.
Och det är verkligen bråttom. Där är här som kollisionskursen är ett faktum, för en annan som lätt kan säga been there, done that. Tack o hej. Och faktiskt inte har passerat 30 sträcket. Än. Dejting för såna som mig får nog vänta i alla fall 10 år om man ska sattsa på något seriöst. Turen att hitta någon som har barn, och inte vill ha fler eller kanske inte har barn alls och inte vill ha är nog rätt omöjligt. Det blir som en enhörning.

Observera här: jag avskyr inte barn, men jag vill verkligen inte ha fler.

Och så när man lite lätt tänker efter hur man har lyckats med att uppnå saker i sitt eget liv. Saken blev nämligen närmast ironiskt klar efter att sett den svenska rullen Miffo. Jag har nog i stort sett alltid gjort precis tvärt emot vad andra har sagt att jag ska göra (underförstått bör). Och däri ligger framgången; genom att ha ett mål, lägga prioriteringarna rätt och uppnå målet.
Jag kommer ihåg att farsan närmast utryckligen förbjöd mig att jobba med högspänning och järnväg - för det var farligt. Jag kan också komma ihåg att morsan med flera ansåg att 4år tekniskt program var det bästa. Jag kan också komma ihåg att mormor utryckte sin oförståelse för vad jag skulle med hus till.
Och jo hur blev det? Jag har både installationscertifikat, jobbat på järnväg med högspänning, gick elprogrammet och har haft hus.

Kontentan av detta är, så länge man gör som andra säger åt en att göra, eller mer rätt: så länge man lever sitt liv för andra, så kommer man själv att förbli som andra lever sitt liv. Vissa tänder säkert på enkelheten av detta, och andra inte. Jag gör det defentivt inte.

Grattis Sverige på nationaldagen!


nu blir det bikerfest i norrtälje.. wohoo :D

Men snälla...?

Ja, då har man fått hem en soffa och ett soffbord. Finally! lite mer möbler som tar upp lite volym och dämpar ekot en aningens... I tisdags blev det rätt mycket att göra, så det blev rätt sent med soffan och bordet. Men det var klart värt det.
Den är inte vacker, den är blå, stor och mjuk. Och dessutom begagnad. Men det är en soffa.

Och så gör man ju alltid sitt bästa för att vara på absolut bäst humör, alltid vara snäll och trevlig. Men inte fan hjälper det. Det hjälper lika mycket som att klaga på sin tillvaro; I couldn't care less. Och ingen kan göra skrot åt det i alla fall, eller inget förändrar saken.

RSS 2.0