hellarius

Ja det är väl dags att skriva en rad eller två. Det här väl inte hänt så mycket sen soffan kom på plats. Nja, den är inte vecker eller heminredningskorrekt, men faktiskt blå och fullt funktionsduglig. Jo föresten, en matchande sofflampa eller vad nu såna saker kallas som man har lite dekorativt bredvid soffan har inhandlats på ikea uppsala....

Nationaldag och Custom Bike Show på samma dag, och säkert nåt om fotboll har jag hört i förbifarten. Inte illa för en lördag. Heja Sverige!

I alla fall, jag råkade här om dagen köpa pappersupplagan av Expressen i veckan (ja, man får ju tänka på att Holmens ska överleva också...) och till skillnad från nätet så finns det en salig blanding av lite dolda krönikörer som skriver om allt mellan himmel och jord. Denna gång var det Kitty (ni vet hon från big brother 2002) som hade författat en kvarts sida om dejting och vilka hinder som hon uppfattade i sitt eget dejtande. Jag kan förvisso faktiskt helt hålla med om att ålder är endast är en siffra, och som om det skulle vara det största hindret? Nja.. inte riktigt. Personlighet och karaktär är något som mer avgör.
Hon upplevde det som att om den presumtiva dejten ansåg sig för kort (för tydligen ska klyschan säga att män ska vara längre än kvinnor), eller för ung (klyschan fortsätter: män ska vara något/några år äldre) så backade dejten ur. Nåväl. må vara sant eller ej, men det är inte riktigt det sötrsta problemet.
Den värsta biten ligger i den undermedvetna, stressdejtande, som drabbar män och kvinnor, kanske mest kvinnor, som plötsligt vaknar upp en morgon och inser att 30 sträcket är passerat. Och nu jävlar är det bråttom att hitta någon att göra allt det där som alla har tjatat om sen man var 25. Nämligen att bilda familj, slå sig ner, villa, karriär, vovve, bil, båt, fler barn, sommarstuga, husvagn, krocket-set, åk-gräsklippare, bröllop och hela paketet där till.
Och det är verkligen bråttom. Där är här som kollisionskursen är ett faktum, för en annan som lätt kan säga been there, done that. Tack o hej. Och faktiskt inte har passerat 30 sträcket. Än. Dejting för såna som mig får nog vänta i alla fall 10 år om man ska sattsa på något seriöst. Turen att hitta någon som har barn, och inte vill ha fler eller kanske inte har barn alls och inte vill ha är nog rätt omöjligt. Det blir som en enhörning.

Observera här: jag avskyr inte barn, men jag vill verkligen inte ha fler.

Och så när man lite lätt tänker efter hur man har lyckats med att uppnå saker i sitt eget liv. Saken blev nämligen närmast ironiskt klar efter att sett den svenska rullen Miffo. Jag har nog i stort sett alltid gjort precis tvärt emot vad andra har sagt att jag ska göra (underförstått bör). Och däri ligger framgången; genom att ha ett mål, lägga prioriteringarna rätt och uppnå målet.
Jag kommer ihåg att farsan närmast utryckligen förbjöd mig att jobba med högspänning och järnväg - för det var farligt. Jag kan också komma ihåg att morsan med flera ansåg att 4år tekniskt program var det bästa. Jag kan också komma ihåg att mormor utryckte sin oförståelse för vad jag skulle med hus till.
Och jo hur blev det? Jag har både installationscertifikat, jobbat på järnväg med högspänning, gick elprogrammet och har haft hus.

Kontentan av detta är, så länge man gör som andra säger åt en att göra, eller mer rätt: så länge man lever sitt liv för andra, så kommer man själv att förbli som andra lever sitt liv. Vissa tänder säkert på enkelheten av detta, och andra inte. Jag gör det defentivt inte.

Grattis Sverige på nationaldagen!


nu blir det bikerfest i norrtälje.. wohoo :D