hellarius

Just så. Nu jävlar tror jag att jag skämmer bort den här bloggen lite. Så mycket skrivet på så kort tid.
Inte så mycket nytt under solen sedan igår. Naturligtvis så misstolkas debatten om vuxenproblem och fritidssysslor. Sorgligt. Och fritid? Vilken fritid? Ja just det, den ja... då jag med gott hopp sover 4-6 timmar per dygn.

Nu ska jag inte slänga fram en massa sanningar, så där rent offentligt - för det finns ögon som dels kan misstolka det, och dels som blir upprörda och misshandlar sin omgivning (verbalt, psykiskt och fysiskt). Spekulera kan man göra, men att tro att spekulationerna är sanningen är farligt. Mycket farligt.
Jag kan klargöra några korta fakta; jag lever inte mitt liv i en repris, dvs någon är inte ersatt med någon annan. Alltså är allt precis som för några månader sedan. Ingen skillnad. Jo, jag har träffat en flickvän som det så snällt heter. Vi träffas tyvärr inte så ofta som omgivningen kanske tror och det beror helt på tidsbrist, ömsesidig sådan dessutom. Och hon är väldigt bestämd att sonen ska gå före. Och så är det.

Jag kan öppet erkänna att jag har inte den tid jag skulle vilja ha, och det hänger ihop med moment 22. Nog för att grabben inte fodrar så mycket, så kan det lätt bli fel när man är ensam och har jour på det (hur begåvat är det att släpa ut någon som sover i en kall lastbil för man själv måste jobba?). Också ett moment 22. Fast något som förbryllar mig, är just det faktum att i ena stunden är man fullkomligt värdelös och oansvarig etc etc, och i andra stunden så är man väldigt behändig att ha till hands. Missade jag något? Eller var det bara tillfälligt?
Och bara för att en viss oregelbundenhet har pågått under drygt tre månader så innebär det inte att framtiden är en exakt kopia av denna mycket korta tidsperiod.

Känn, retoriken flödar!

Sedan är det ju rätt behändigt om man får reda på saker och ting, innan man blir anklagad för att inte veta, eller bry sig. För hur ska man veta om ingen säger något, bara antyder på att det ska bli... och sedan har det varit. Kul dock att man får reda på lite i alla fall.

Grattis till jobbet föresten, jag önskar dig all väl och lycka!


All in reverse, tidigare idag (eller igår om man så petigt vill) så var jag påväg ut till blidö på ett case, naturligtvis så lyckades man inte pricka färjan så där bra som vanligt så jag träffade en bekant som kör tidningsbil. Han tyckte att jag kunde glädjas åt dagens dagspress, medans han tackade för sig och påpekade noga att det var hans sista stopp. Sedan var det helg. Klockan 10.10 en fredag. Lyx?
I saftonbladet stod det en fin artikel, heluppslag så där på näst sista sidan före tv-tramset. Rubriken löd något liknande "80-.talister är lata". Jaha? Okej, varför just 80-talister? Det finns visst någon grund i detta från någon proffesor eller liknande som hade skrivit en bok om ämnet. 80-talister är kräsna och accepterar bara välavlönade programledarjobb. Okej?
Nog för att en del, eller snarare fler nu i arbetsför ålder gärna slappar lite och låter skyddsnätet ta hand om dem, så betyder det absolut inte att det är uteslutande 80-talister. Jag kan då inte se någon större skillnad på när man skulle vara född för att just vara extra benägen att glida runt som en annan stekare.
Något som stör mig mer än annat, är de som varken är halta eller lytta, saknar intelligens för att existera, eller har något vetenskapligt att skylla på för att bara hålla sig undan och låta någon annan ta hand om dem. Det är fanimej skamligt.


Nu är det sängen som gäller.

Natti Natti!